Lång tid har gått...

... och 2009 har inte varit mitt år precis. Jag fick Sarkoidos våren 2009 som tog all min tid och kraft under flera månader. Och så i höstas fick jag en total låsning av ryggen och kunde inte röra mig på över 5 veckor. Efter otaliga läkarbesök fick jag ändå fel diagnoser och den som slutligen "räddade" mig var en underbar napraprat som jag själv sökte rätt på och slutligen masserade och knäckte min höft tillrätta så att låsningen försvann och jag blev rörlig igen. Han gjorde mig till en ny person och jag hoppas att 2010 kommer att bli ett bättre år sett ur hälsans tecken!

När det gäller LCHF har det sättet att leva legat på is sedan i våras då jag mådde så illa av Sarkoidosen att jag inte klarade av den feta maten. Av mina dryga 7 minus-kilon har jag fortfarande minus 5 tillgodo ungefär och det får man väl vara nöjd med efter snart ett år med kolhydrater?!

Jag hoppas få tillbaka lusten nu efter jul när det gäller att komma igång med LCHF, men vi får se... har tyvärr mått illa i en vecka nu igen och jag vet inte om det är Sarkoidosen som gör sig påmind?!

God fortsättnig till er alla och lycka till med era viktminskningar!

Fettförbränningsdag 61...

... och vågen visade, mot alla odds d.v.s. på grund av mediciner och sjukdom, på MINUS 7.3 kg!!! Trodde jag aldrig! Så nu är jag nöjd trots att jag inte börjat äta så där fet mat ännu på grund av matlust etc. Men det går i alla fall åt rätt håll! På 8 veckor och 5 dagar har jag gått ner 7,3 vilket är ungeför 0,9 kg i veckan!

Nu ska jag ta påsk och sedan försöka bättra mig här på bloggen!

Tack ni som ändå har stått ut och väntat och fortfarande läser min blogg!

Kram L

Fettförbränningsdagar 41, 41 och 43...

... har stått helt stilla! Har till och med gått upp 0.2 kg som det ser ut. Men det känns som om det inte spelar någon som helst roll i sammanhanget. Fortfarande äter jag någon form av LCHF-kost, men ändå en grov, rostad smörgås varje morgon! Kan för mitt liv inte tåla drypande fet mat ännu och jag erkänner att jag efter att ha varit hemma att jag blivit sockersugen igen. Inte för att jag går runt och äter en massa sött, utan helt enkelt för att jag inte är sugen på fett och socker känns lite som motsatsen till allt det. Men jag jobbar på mitt sockerbegär, har lite Canderellströ på filen för att "lura" kroppen... (ja, ja, jag vet att det har motsatt effekt, men det biter inte på mig just nu i dessa tider). Huvudsaken, så resonerar jag i alla fall, är att jag inte går upp i vikt och det gör jag ju inte speciellt mycket i alla fall.

Med tiden ska jag ta tag i allt, men just nu får det vara.

Blir stört på att etiketterna nedan inte kan ta kommatecken utan att dela på kilo och gram. Skriver jag 6,4 kg i etiketten, så delar den upp det till 6 och 4 kg. *muttrar* Och då ser det ut som om jag bara gått ner 4 eller 6 kilo fast det är mer! *hm*

Allt gott till er kämpande därute!

Kram L

Fettförbränningsdag 40...

... är det idag och jag inser att jag inte längre kan räkna! För redan igår borde det ha stått att jag har gått ner 6,4 kg och inte 5,4! MEN idag kom jag ju på det och det känns ju jättebra att ha minskat så mycket på mindre än 6 veckor eftersom det betyder över 1 kg i veckan. Men om det sedan, som jag skrev igår, är enbart LCHF-metodens förtjänst eller om det är för att jag inte äter några mängder mat längre samt för att musklerna förtvinar, det vill jag ha osagt! *ler* Men för mig spelar det inte så stor roll, för på ett eller annat sätt försvinner mina kilon och det är jag glad för!

Blir filmjölk som vanligt till frukost OCH (tro det eller ej) en surdegsfullkornskompaktfrömacka, ni vet en sådan där formpressad sak. Den rostar jag, tar rikligt med riktigt smör och ost på och på så sätt får jag igång med annars så hårda och tröga mage. Jag har mått mycket bättre sedan en vecka tillbaka då jag började med en smörgås igen även om skälet då var illamående men det slutade med bättre mage och att jag rent allmänt mår bättre!

Så 100%ig LCHF kanske inte fungerar fullt ut så bra för mig, men jag är glad att något fungerar och att JAG ORKAT HÅLLA FAST VID ETT KOSTBYTE i 40 DAGAR UTAN ATT GE UPP!!! *S*

Ikväll blir det Tacos utan tacoskal (tror jag...ler) och den smaken ser jag fram emot igen!

Kram och lycka till därute!

Fettförbränningsdagar 38 & 39...

... och trots att kosten haltar, att jag inte vet vilken metod jag använder mig mest av just nu; LCHF eller LCHF i kombination med att bara äta lite och tom en brödskiva om dagen samt mycket vanlig filmjölk eller någon annan variant, så fungerar det jag äter i viktminskningssyfte på något sätt i alla fall. Idag visade vågen på minus 5,4 kg... äckligt mycket fett om man tänker efter, men ändå syns det så lite på mig! *ler*

Jag avskyr att vara trött, är så jäkla orkeslös. Ändå är det så skönt att veta att det inte berodde på kosten, det jag nu gått och känt i över 3 -4veckor eller hur många veckorna nu hunnit bli?!

Ska på IUP-samtal med min dotter i kväll, och psyket är väl inställt på det, men kroppen protesterar... tänk om den inte orkar ta mig dig och vara aktivt lyssnande? Jag kan nästan skrämmas av känslan över att inte längre vilja eller orka vistas i stora grupper... bara bion i förra veckan gav mig en Ågrenkänsla jag aldrig förut känt. Ska detta förbli en kronisk känsla?

Kram på er alla kämpandes där ute!

/L

Fettförbränningsdagar 36 & 37...

... och vågen visade på minus 5 kg! Var rädd för att jag hade gått upp av kortisonet, av helgfusket och av att jag numera äter en rostad, osockrad fullkornsmacka till mindre fet fil varje morgon! Har svårt för det feta då jag mår rätt illa till och från. Men 3%ig filmjölk med kanel är svalt och gott liksom en smörgås.

Har inga större pretantioner att går ner en massa i vikt just nu, jag får vara glad att jag inte går upp en massa av dunderkuren av kortison som jag fått mig tilldelad! Matlusten är typ lika med noll också och fick jag välja skulle jag leva på fil och glass. Nu blir det dessvärre ingen glass, men fil är ju okej.

Tror jag äter alldeles för lite fett för att LCHFa, mer GI-stuket känns det som just nu. Men det får vara tills jag mår bättre igen!

Det var allt för idag... och kanske för ett par dagar framöver. Som ni ser räcker inte orken till att blogga vareviga dag!

Kram L

Fettförbränningsdagar 32, 33, 34 & 35...

... har varit rätt usla sett ur ett fettförbrännings- och LCHF-perspektiv! Som jag beskrivit tidigare har jag inte mått något vidare och jag är dessutom gruvligt trött. LCHF-kosten har gjort mig tröttare än vanligt nu på slutet, men sjukdomen har garanterat gjort sitt till också tillsammans med hög dos cortison. Jag har för första gången sedan start saknar socker! Socker som får min kropp att reagera lite...

Så i fredags köpte jag 4 goda praliner till barnbion då kompis med barn samt egen dotter satt och mumsade. Jag kunde inte motstå frestelsen helt enkelt. Sedan blev det lördag... mina mornar är botten, jag känner mig hur låg som helst. På eftermiddagen blev jag bjuden på bio av mannen och vi såg "Män som hatar kvinnor". Även då fuskade jag med 5 Åre-tryfflar. När jag kom hem kände jag mig som en urusel LCHFare som lika gärna kunde lägga mig ner och dö... *ler krasst* Och då när jag klev ur bilen på gatan blev vi inbjudna till grannarna på middag i samband med melodifestivalen. Sagt och gjort, 1 timme senare satt jag där och åt saffranspasta (!, ja, du läste rätt - pasta för första gången på 5 veckor) med en himla massa saffrans- och parmesanostsås till och baconinlindade musslor. Till efterrätt fick vi en liten men naggande god efterrätt bestående av vanliljglass, hemgjord lakridssås, färska blåbär och färsk ananas.

Så när jag vaknade idag hade herr Ågren bosatt sig i min hjärna och vågen visade en uppgång på knappt ett kilo. Fast inte för att jag kanske tror att det kilot kommit enbart därför utan snarare också p.g.a. Cortisonet. Jag kan ju skylla på det i alla fall...

Hur som helst, så då slutade det nyss med att jag smååt av dotterns Neverstop-godiar också så nu kan jag ju lika gärna ge upp tänkte jag... MEN så inser jag att alla kan falla ner lite... och eftersom jag inte mår bra så har jag dessutom ätit ett par grova, osockrade smörgåsar de sista 2-3 frukostarna också och då inser jag att detta är mitt sätt att orka och överleva just nu och sedan får alla tycka vad f-n de vill. Men vad jag INTE är sugen på just nu är mer fett.... så hur bövelen gör man då??? Just nu när jag mår illa på mornarna vill jag bara ha kall fil med kanel på, grovrostad smörgås och viloläge! Jag förstår så väl de som har magsjuka och som faller tillbaka... för jag går ju ständigt och mår illa och känner mig trött och liksom längtar efter sockret som "påverkar" mitt psyke upp och ner istället för denna ständiga dal av trötthet!

Har ni några tips, varför saknar min kropp socker då jag är sjuk, någon som vet? Jag som inte har saknat eller varit sockersugen övriga 30 dagar!? Shit vad jag känner mig usel och liten...

Från en som vill LCHFa men som inte har ork just nu...